Var en trevlig börda för hästen

Maria Bucht som är bosatt i Kalix har tagit examen i Alexanderteknik. Det är en metod som strävar efter att man ska bli medveten om sina vanor. Man kan då använda sin kropp på ett bättre sätt.

– Vår kropp balanserar sig automatiskt, men vi kan balansera sig oss mer eller mindre fördelaktigt, förklarar hon.

Maria demonstrerar metoden för olika yrkesgrupper och idrottsutövare.

– Oavsett vad vi arbetar med eller gör på vår fritid kan vi ha nytta av att bära upp vår kropp på ett bra sätt, men för att kunna bryta en mindre bra vana krävs dock att vi känner till den, säger hon.

Maria är själv hästägare och flera av hennes kurser riktar sig till ryttare. Hon har demonstrerat metoden på flera ridskolor i Norrbotten. Alexanderteknik visas med fördel första gångerna på en trähäst som eleverna får sitta upp på, då kan de vara helt koncentrerade på sin sits.

När metoden tillämpas till häst är det inte en traditionell ridlektion, utan Maria vägleder ryttarna i deras hållning i sadeln.

Hon förespråkar att man ofta bör lägga in skrittpass på ridlektioner, för både häst och ryttare mår bra av en paus. Båda ges då ett tillfälle att fysisk och mentalt återhämta sig. Ryttaren får också tid till att stämma av sin sits och fundera över de instruktioner som hon eller han har fått.

Att rida handlar faktiskt mycket om att följa med. Spända muskler gör det svårare för ryttaren att vara följsam och det hämmar hästens naturliga framåtbjudning.

– När man skrittar så kan man passa på att känna efter hur det känns när man ändrar sin sits och hittar en bättre balans. Då uppstår samtidigt en annan gång hos hästen.

– Det är det som är så roligt med hästar att de inte är långsinta. När man gör någonting rätt är hästarna så bussiga att man får ett kvitto direkt, säger hon.

AGERAR PÅ ORDER
Ridning är ofta förknippat med instruktioner och vi är vana att agera på kommandon.

– Direkta order skapar en vilja att göra rätt. Ryttaren blir då så involverad i att följa en instruktion att hon eller han ofta slutar att rida.

– Det är bra om man som ryttare lyssnar och mentalt tar in instruktionen utan att direkt börja ändra så mycket i sin ridning. För om man börjar agera på kommandot är risken att kroppen dras ihop i vårt försök att göra rätt.

– Ibland kanske det är bättre att bara lyssnar och skapar sig en bild i huvudet av det vi vill göra. På så vis aktiveras nervsystemet. Det i sin tur aktiverar hela kroppen och alla musklerna på ett bättre sätt, än om vi försöker utföra instruktionen omgående, säger Maria.

SMÅ HJÄLPER
Vi ska sträva efter att rida med minsta möjliga muskelansträngning, då kortas inte musklerna. Blir en rörelse bra kan vi göra likadant nästa gång, fast med mindre hjälper. Våra muskler drar ihop sig mindre då, så vi förblir avspända.

Vår kropp är som en kedja. Det kan inte hända någonting med en länk, utan att någonting förändras med länkarna både före och efter.

En kedjereaktion som Maria har kunnat visa på trähästen är när en person hamnat i kutande sits med ryggen. Det kan gå att få till hållningen genom att bara låta ryttaren få komma lite längre fram i sadeln. Både bål och ben hamnar då i ett bättre läge.
– Många saker blir korrigerade om en annan sak hamnar rätt, är Marias erfarenhet.

Många ryttare överarbetar när de rider. Att sparka fram hästen, istället för att använda ridspöet, brukar leda till att benen hamnar längre och längre bak mot flanken. Där ger skänkeln inte någon effekt. Denna drivteknik får dessutom sitsen att kollapsa. Och som ryttare ska vi sträva efter att sitta efter vår bästa förmåga, för då blir vi angenämare för hästen att bära.

– Om jag ansvarar för min kropp, så ansvarar hästen för sin kropp, resonerar Alexanderläraren Maria Bucht.

ANKI LUNDBERG